LivPosted by Johanna Widehammar Sat, August 21, 2010 16:44:07Finns det en skönare hälsning än "God morgon"? Jag passerade frysdiskarna på det stora varuhuset - efter att ha försett mig med en lackfärgsburk och liten roller på byggavdelningen - och hörde en man svara i sin mobiltelefon med just "God morgon". Hälsningen andades hopp inför dagen som just hade börjat. Den främmande rösten fick mig att tänka på kurser och semestrar när man möter människor man inte brukar strax efter att man sovit.
Vi är inte så bra på hälsningar av det slaget till vardags i vårt land annars. I gamla filmer lyfts det på hattar och hälsas med såväl "God middag" som "God afton". Det kanske är dags för lite revival där? Haha, jag fick förresten en komplimang av en herre på stan härom dagen i bästa gammal-film-stil. "Vilka fina byxor fröken har!" sa han om mina lyckligt knallrosa dylika.
Det är mycket på gång just nu. Världen hälsar liksom "God morgon" och det är härligt att leva när allting känns möjligt.
LivPosted by Johanna Widehammar Wed, August 11, 2010 15:03:34Idag är det frid och fröjd. Amen! Redan lite senare igår hade de unga tu
(se förra blogginlägget) kommit till sans och landat i varandras armar igen och många med mig drog en suck av stor lättnad. Det är något speciellt med dessa två unga människor tillsammans - ni som har träffat dem förstår nog vad jag menar.
Har varit på ett bra lunchmöte också. Skönt när allt flyter på och fungerar och alla är måna om att föra processen framåt och vill varandra väl.
Kanske hinner börja måla lite innertak ikväll. Eller om vi ska börja sätta upp väggpappen först... Den ska ju ändå målas vit sen. Det är hallen som får en rejäl ansiktslyftning. Tre vackra vita spegeldörrar har redan gjort entré och ersatt de gamla trötta. Vi drömmer om en vacker parytterdörr också, men det blir nog ett senare projekt.
Åh, det är skönt med friktionsfria dagar; dagar av hopp och framtidstro och stilla bubblande vardagsglädje.
LivPosted by Johanna Widehammar Tue, August 10, 2010 10:56:14Igår var en omvälvande dag. Jag vaknade upp med en klump i magen - en olustkänsla som jag inte visste varifrån den kom - men peppade mig själv under morgonpromenaden genom att fokusera på tacksamhet över en massa bra saker i mitt liv. På lunchen diskuterade jag och maken ett nytt projekt som plötsligt dykt upp och som vi funderar på att gå in i. Vi gjorde upp planer för hur vi ska gå tillväga för att kunna avgöra om det är rätt. Jobbet flöt på bra - jag kände mig lugn och samlad och fick positiv feedback.
Regnet hällde ner ute, men maken hade tagit cykeln hem och lämnat bilen till mig så jag kunde susa hemåt utan att bli våt. När jag stod vid Svampens rödljus fick jag ett sms från femtonårige sonen. Han meddelade att det var slut mellan honom och flickvännen och att han inte orkade prata om det. I nästa andetag undrade han om vi kunde äta på McDonald's. Jag blev chockad. Inte av hans längtan efter hamburgare, men av att han och den blonda ängel - som funnits vid hans sida i flera månader och lockat fram det bästa ur honom - inte längre var ett par. Tusen tankar och känslor tog tag i mig. Hon hade börjat bli så självklar här hemma. De hade en sån långsiktighet och trygghet i relationen och de var så måna om varandra. Jag ville hjälpa till - ville hjälpa till att medla, att trassla ut härvor som måste ha uppstått. Men jag visste att det inte var min sak. Att deras relation inte är min. Men jag fylldes med en sådan stor sorg och nu medan jag skriver forsar det tårar längs mina kinder och droppar ner i halsgropen.
Såg en film igår, som kom med posten från en vän. Den heter "The Secret" och innehöll många väldigt fascinerande sanningar. Nu ska jag alltid ha en tacksamhetssten i min ficka och göra stora mentala bilder av sånt jag vill uppleva. Livet är härligt. Och fasligt sorgligt ibland. Vissa människor hör ihop - så är det bara.
LivPosted by Johanna Widehammar Tue, July 13, 2010 12:15:07-Vi har Poolia, sa tanten bakom disken på campingen, när vi
funderade på hur många dagar vi skulle stanna. Efter ett par nätter vid
Tylösand hade vi korsat Sydsverige och befann oss på vackra Österlen. Både jag
och M hade varit skeptiska till campingplatser med tight boende och ville helst
naturcampa, men sakteligen började vi inse fördelarna med serviceanläggningar
och annat och undan för undan började vi trivas med hela grejen. Som uppvuxen i
scoutrörelsen kan jag inte kalla vår utflykt med hyrd, stor husbil - och
dessutom med övernattningar på enbart fyrstjärniga campingplatser - för
särskilt primitiv, men det var ett annorlunda äventyr att tillbringa
semestern på och vi är jättenöjda. Att ha havet och milslång vit sandstrand runt
hörnet är inte heller fy skam.
Nåväl – tillbaka till damen i receptionen: Efter ett
ögonblick förstod jag vad hon menade. Hon tillhörde den skara som lägger till
ett ”ja” efter meningarna, och pratade alltså om POOLEN på vägen ner mot havet.
Hon skrattade gott när jag sa vad jag först trodde att hon hade sagt.
Nu går morgonpromenaderna runt Lillån-Bettorp igen och inte
med fötterna i sand så finkornig att den knirkar och bildar symfoni med havets
stilla vågor in mot stranden. Skulle gärna vara där lite till. Vem som är
uppvuxen på Gotland bär inte på en ständig hunger efter hav och strand?
LivPosted by Johanna Widehammar Mon, May 24, 2010 11:37:22Tillhör du dem som önskar att du slapp jobba för att få in till brödfödan; att oron för ekonomin är så tärande att det känns som om alla problem i hela världen skulle försvinna om du vann den där lottovinsten vilket enligt reklamen faktiskt skulle kunna bli verklighet?
Jag vann på Lotto häromdagen! Det blev inte alls den där översvallande känslan som jag hade förväntat mig. Visserligen bestod vinsten av tretton kronor, så det kan ju förstås vara förklaringen. ;)
Skämt åsido har jag gjort en intressant reflektion när det gäller min lilla hund. Vovven får ett fint torrfoder med garanterat näringsinnehåll från en gladgul påse, men rör sällan sin matskål utan att fodret piffats upp med någon form av "topping"
(läs kyckling eller något annat gott i små bitar). Hon kan vänta med att äta i ett par dagars tid innan hon till sist knaprar i sig maten, om jag är uthållig och inte lagt i något mer aptitretande än själva torrfodret.
(Att jag ens funderar på att blidka henne genom att fjäska beror på att när hon inte har ätit kurrar hennes mage högljutt hela natten och hon vill ut och äta gräs, typ klockan tre på natten, men det är en annan historia.) Doris har en "aktivitetsboll", vilken är ihålig och gjord i hårdplast med en diameter på ca 10 cm. Denna kan man fylla med små hundgodisbitar, vilka trillar ut på måfå ur ett litet hål på bollen om hunden ger densamma rotationskraft med hjälp av tassen. Det roliga är att jag nyss upptäckt att om man fyller aktivitetsbollen med nästan vad som helst och inte minst
samma torrfoder som tidigare legat orört i skålen, jobbar hon genast och febrilt
(ni skulle se vilken teknik hon har!) tills hon fått ut och tuggat i sig varenda liten bit.
Kanske är det så att det vi kämpat oss till smakar lite bättre än det som bara serverats oss utan någon form av prestation från vår sida? Kanske skulle ett tillstånd av totalt ekonomiskt oberoende göra oss lite blasé och väldigt kräsna och kanske skulle vi tappa lite av tacksamheten över livet?
HundarPosted by Johanna Widehammar Mon, May 10, 2010 11:28:38Kraftuttryckens värdeladdning mattas av väsentligt med
tiden. I Astrid Lindgrens ”Emil i Lönneberga” replikerar lille Emil till
faderns brutala omruskning och hans ”Ska du köpe limonad när du äntligen har
tjänet ihop lite penninger?” med ”Nä nu blir jag arg! När jag inte har pengar då
kan jag inte köpa sockerdricka och när jag har pengar får jag inte köpa
sockerdricka. NÄR I HUNDAN ska jag köpa sockerdricka?!!”, varpå världen liksom
håller andan, eftersom han har uttryckt sig så fasansfullt djärvt.
Själv sa jag visst ”Hundan vad det båser!” i mycket tidig
ålder, då fönstret stod öppet i köket och Gotlandsvindarna svepte tag i
gardinen. Min käre morbor var på besök hos oss på ön och enligt min mor var han
efter detta utspel från syskonbarnet lite mer försiktig med hur han uttryckte
sig inför oss små grytor.
Frågan är varför ”hundan” över huvud taget någonsin blivit
något av en svordom. När jag kom hem från en konferens nu i veckoslutet, skulle
jag dock ha kunnat anamma uttrycket igen. Inte på grund av ilska över vår egen
hund – däremot över en annan liten hund som slitit sig från sin ägare och helt
oprovocerat bitit tag i vår hunds nacke och vägrat släppa så det börjat blöda. Maken
hade besparat mig från att berätta om eländet då jag var på annan ort, men
förklarade bakgrunden till hundens matta välkomnande när vi möttes igen. Tack
och lov har lilla Doris börjat vifta på svansen igen och hon kan gå både upp
och nerför trappan och hoppa upp här och där. Dock är det en stor knöl runt
bithålen som sipprar ut illaluktande vätska när man masserar runt området (vilket
jag gör regelbundet på inrådan av veterinären för att tömma ut det där) och
vovven gillar det inte alls och det gör förmodligen väldigt ont, men är man
trygg i att göra en jobbig grej blir hon också lugn, även om hon protesterar
och piper till så det skär i öronen, stackars hund.
LivPosted by Johanna Widehammar Mon, May 03, 2010 18:05:03Jag provade en hatt häromdagen! Fick syn på en som kändes så rätt, där inne i en av stadens klädbutiker. Den kändes bra på huvudet, men i samma ögonblick som mina ögon mötte spegelbilden av mig själv fick jag lite panik. Jag hade förvandlats till Jönssonligans karaktär "Vanheden" (Ulf Brunnberg)!!! Till saken hör att då min käre bror ringde mig på mobilen - för ett par år sedan - började han skratta och berömma mig för min imitation av just Vanheden. Min hälsningsfras "Tjeeenare!" var dock inte alls tänkt som en imitation utan bara en hjärtlig öppning av ett samtal, vilket gladde min bror ytterligare.
Fast Vanheden har ju charm, så värre kunde det vara. Och om jag verkar lika oseriös som han är så bjuder jag på det. Men jag köper nog inte hatten ändå. Ulf Brunnberg har förresten vissa likheter med min morbror...
Igår satt jag och trivdes på Behrn Arena igen. Underbara ÖSK! Jag visste väl att Kalmarmatchen inte var någon ny trendsättare. Har ni tänkt på att coach Boström heter som ett resultat? 6-10 (uttalas på engelska). Mer hockeysiffror än fotboll, men dock.
FotbollPosted by Johanna Widehammar Thu, April 29, 2010 15:06:03Som hängiven ÖSK:are har man levt i ett nöjt fotbollsrus den
senaste tiden, då pojkarna storspelat och välförtjänta vinster staplats på
varandra. (Jag har som vanligt inte
missat en match, och det går ju så smidigt att beställa hem bortamatcher till
datorn via www.csports.se.)
Så kom ju då en dip igår. Regnet och kylan svepte över vårt
lag där nere i Kalmar, och våra pojkar blev lika illa tilltufsade som de slippiga grästuvorna
på planen. Men jag kan inte annat än att känna lite glädje ändå - för Kalmar
som klubb. ÖSK kommer igen – det är jag säker på. Men i Kalmar har det varit
desperat och snart kanske huvuden bildligt skulle börja rulla och det är ju så
väldigt mycket trevligare med rullande bollar.
Heja Svartvitt! Redan på söndag är det ny match! 
